tisdag 25 november 2008

China teatern på arbetstid

Har faktiskt aldrig varit på China teatern förrut, men idag var jag och tre kollegor där... på arbetstid till och med. Anledningen heter Kay Pollack. Han ser ut som 50 plus men är 70 år och är ursprungligen filmregissör. På hans meritförteckning står bland annat "Så som i Himmelen", "Älska Mej" och "Barnens ö". Min obefintliga allmänbildning trogen hade jag aldrig hört talas om honom.

Jag bestämmer verkligheten
Men nu vet jag vem han är. Hans slutsålda seminarium gick ut på att
- det är jag som bestämmer om jag vill vara en tråkmås eller en solstråle
- det är upp till mig att ta itu med det jag inte gillar
- jag bestämmer verkligheten, ingen annan.

Måste medge att jag är totalt "anti" mot scientolog-influerade talare som försöker sälja idén "tänk positivt" till alla och ingen, men Kay Pollack lyckades verkligen att fånga mitt intresse rejält, speciellt då han inte en enda gång uppmanade till att "tänka positivt". Killen är en utmärkt presentatör - han kunde väl vara en "stand-up comedian" av högsta klass - och han fick mig att förstå att jag är av ett glatt, roligt och positivt (oooops) virke eller bräde det kanske var.

PS. Kay verkar vara en cool och rolig snubbe som bjuder på sig själv. Han påminner mycket om Gunde Svan (eller är det tvärtom, ha, ha), väl värd att lyssna på. Sittraderna på China Teatern liknade ett extremt obekvämt flygplansmodell, där inte ens mina korta ben kunde inta en bekväm ställning under det tre timmar långa seminariet. Men man kan ju inte få allt. DS

2 kommentarer:

Mrs Bettan sa...

Du behövde väl inte gå på seminarium för att få reda på att du är ett glatt, positivt energiknippe, det hade jag kunnat tala om för dej om du inte visste det.
Kram MrsBettan

Bildgatan-Avsändare Margareta sa...

Hittade det här inlägget när jag sökte på ordet cool och jag håller med dig om att det är mycket posisitvt tänk i alla föreläsningar men det är kanske att föredra framför negativism.

Jag ville bara tala om att jag köpte hans bok "Att växa genom möten" när jag var och lyssnade på honom för många år sedan. Läste den och tyckte den gav bra tankar, självklara saker som vi kanske ibland behöver påminnas om.

Idag skulle jag absolut inte ens kunna återberätta vad den handlar om, får kanske ta och läsa om den nu när jag håller på att förvandlas till en gnällkärring. =)